KimmoA.se presenterar…

Svenskguide

Oroväckande få svenskar tycks kunna eller åtminstone använda vad som måste anses som ganska grundläggande svenska när de skriver. Givetvis kan de göra sig förstådda, och vissa "fel" kan ha att göra med dialekter och identitet, men denna guide gäller främst skriven svenska, som skiljer sig mycket från talspråk.
Denna "lathund" använder inget avancerat/krångligt språkbruk utan presenterar helt enkelt en osorterad lista med vanliga fel/problem och dess förklaringar. Av egen erfarenhet vet jag att exempel är tusen gånger bättre för att man ska förstå något jämfört med att memorera den språktekniska termen och dess ofta komplicerade regler.
Jag har även skrivit en liknande guide på och för engelska som du möjligen kan finna intressant.

Begreppet "svenskguide"

Jag tvekade lite inför att kalla detta en "Svenskguide" eftersom det inte är en guide i hur man är svensk. Det hade troligen varit tydligare om jag hade kallat den "Svenskaguide" istället, men tekniskt sett heter det faktiskt "svenskguide", "svensklärare", "svenskprov" o.s.v., och eftersom den här artikeln trots allt försöker reda ut begrepp kunde jag bara inte kalla den för en "Svenskaguide", vilket jag dock använder ibland i talspråk, och verkligen förstår om man föredrar.
Vissa regler kan helt enkelt kännas för dumma för att följa. Mina personliga favoriter är "omständlig" som jag gärna kallar "omständig", samt "flugit" som bara låter fel. Jag har i varje fall flygit i ett flygplan. Att det sedan är tekniskt fel, och jag är fullt medveten om det, betyder förstås inte att det är fritt fram att bara ändra på allt man inte gillar, och framför allt är det inte en ursäkt att strunta i att lära sig saker och förbli okunnig.
Vem bestämmer då vilka regler man får strunta i? Jag vet inte. Antagligen du själv. Jag kan inte tvinga dig eller någon annan att tänka som jag, men jag kan i alla fall försöka upplysa de personer som läser detta eftersom lärarna i skolorna uppenbarligen inte klarar av att göra det.

Särskrivning

Detta är ett extremt vanligt fenomen och syftar på när man felaktigt skriver isär dubbelord, t.ex. "brun hårig" istället för "brunhårig", eller "sjuk sköterska" när man menar "sjuksköterska". Frekvent blir detta förvirrande på riktigt och inte bara ett irritationsmoment för oss "språkpoliser".
Varför detta sker är svårt att svara på, eftersom det borde vara självklart att dubbelord skrivs ihop, men man kan tänka sig att det till viss del beror på att det engelska språket fungerar annorlunda grammatiskt och många tror att man bara kan översätta orden rakt av, vilket resulterar i "svengelska". Det är ju så "coolt" att skriva och prata på engelska. Harkel.
Grundregeln är nästan pinsamt enkel: om något låter som ett ord så skriver man det också som ett ord! Om du någonsin känner dig osäker, använd ett bindestreck istället för ett mellanslag. Du har väl aldrig hört någon "särtala" förutom för att göra sig lustig över en särskriven text?

Han och honom

  • Fel: Vi ska gå och fiska med han.
  • Rätt: Vi ska gå och fiska med honom.
  • Fel: Jag träffade han igår.
  • Rätt: Jag träffade honom igår.
  • Rätt: Han är en ful typ.
I talspråk hör man ofta: "Ja' träffa'n igår.", vilket med lite god vilja kan tänkas syfta på den korrekta versionen ("Jag träffade honom igår.") istället för "Jag träffade han igår."
I vissa fall är både "han" och "honom" rätt eftersom de kan syfta på lite olika saker men ändå ha samma mening. Ett exempel är: "Jag är bättre än han." och "Jag är bättre än honom.", som båda kan användas utan problem.

De, dem och dom

"Dom" används helt enkelt aldrig i skrift i detta sammanhang. I tal brukar man snarare säga "dåmm" när det står t.ex. "dem", vilket är helt okej, men "dom" är varken rätt i skrift eller tal, såvida vi inte pratar om exempelvis "en dom" från en domare i en rättssal.
Alltså glömmer vi "dom" och koncentrerar oss enbart på "de" och "dem". Dessa är de enda du ska använda i skrift förutom när du pratar om en "dom".
De används så här:
  • Rätt: De gick genom parken.
  • Fel: Dem gick genom parken.
  • Rätt: Gå förbi de röda byggnaderna för att komma till affären.
  • Fel: Gå förbi dem röda byggnaderna för att komma till affären.
Dem används så här:
  • Rätt: Jag träffade dem i parken.
  • Fel: Jag träffade de i parken.
  • Rätt: Många tycker inte om dem, men regler är användbara.
  • Fel: Många tycker inte om de, men regler är användbara.

Rädda rådjur och morbida skämt

Det finns faktiskt situationer som är helt omöjliga att uttrycka på svenska utan att omformulera meningen och/eller använda en synonym. Detta beror på svagheter i hur grammatiken är utformad tillsammans med hur vissa ord böjs. Här följer några exempel:
  • Fel: Rådjuret är rädd.
  • Fel: Rådjuret är rätt.
  • Fel: Rådjuret är räddt.
  • Rätt: Rådjuret är skrämt.
  • Rätt: Bambi är rädd för er.
  • Fel: Det där var ett morbid skämt!
  • Fel: Det där var ett morbit skämt!
  • Fel: Det där var ett morbidt skämt!
  • Rätt: Det där var ett makabert skämt!
  • Rätt: Du har verkligen morbid humor!
I båda fallen skulle det ha fungerat om de vore i pluralform:
  • Rätt: Rådjuren är rädda.
  • Rätt: Det där var ett gäng morbida skämt!

Pengasummor och andra nummer

På svenska, eller rättare sagt "i Sverige", skriver man pengasummor och andra nummer på skilda sätt:
  • 10.000 kr.
  • 10 000 apor.
Alltså: när det gäller pengar skriver man en punkt för var tredje siffra från höger. När det gäller andra nummer använder man ett mellanslag istället. På engelska, eller i England/USA, skriver man alltid ett kommatecken i båda fallen:
  • £10,000.
  • 10,000 monkeys.
Möjligen kan detta förvirra svenskar som läser utländska texter (eller vice versa), eftersom decimaltecknet på svenska (eller i Sverige) är ett kommatecken, medan det på engelska (eller i t.ex. England) är en punkt.
  • 10.000,00 kr.
  • $10,000.00.
Förvirrande? Visst, men nu borde du veta hur man gör och aldrig mer skriva fel. Tänk på att det finns otaliga ytterligare varianter för olika platser i världen! En internationell standard tycks vara att helt enkelt ha blanksteg som tusentalsseparator, och i de fallen blir det uppenbart för läsaren vad som är ett decimaltecken. Vilket system man ska använda beror ju givetvis på den tänkta publiken och sammanhanget.
Det är mycket vanligt att affärer m.m. skriver fel och t.ex. säljer något för "9 999:-" istället för "9.999:-", eller helt enkelt struntar i att formatera alls och bara skriver "9999:-". Det förekommer även "9,999:-" som då, i Sverige, egentligen betyder "nio kronor och niohundranittionio ören", vilket naturligtvis är nonsens!

Vanliga förkortningar

En mängd ord används så ofta att man vanligtvis förkortar dem. Detta görs antingen med en punkt eller ett mellanslag mellan varje ord som förkortas:
  • "Bland annat" blir "bl.a." eller "bl a".
  • "Och så vidare" blir "o.s.v." eller "o s v".
  • "Med mera" blir "m.m." eller "m m".
  • "För närvarande" blir "f.n." eller "f n".
  • "Till exempel" blir "t.ex." eller "t ex".
  • "Med flera" blir "m.fl." eller "m fl".
  • Och så vidare…
Vissa ord är specialfall. Däribland finns "etc." (från latinska "et cetera") som inte skrivs som "et.c." eller "et c.", trots att detta vore mest logiskt om man ska följa de etablerade reglerna. Som alltid i naturliga (icke-konstruerade) språk finns det en hel del undantag som helt enkelt måste läras utantill. (Alternativet vore en mycket fattigare, likriktad och mindre intressant värld.)
Det finns även en hel del s.k. "idiotförkortningar", som inte sparar mycket plats alls. Använd dessa med fördel om du vill framstå som en förslappad idiot: "ngt" ("något"), "mkt" ("mycket"), "ngn" ("någon"), "kmr" ("kommer") o.s.v. Dessa kan i.o.f.s. ha en giltig plats i tryckta kontaktannonser och dylikt, där man har ett starkt begränsat antal tecken till förfogande. Till slut liknar det dock ett separat kodspråk snarare än svenska. Stenografi.

Var, vart och vars

Till att börja med tycks "vars" vara helt dialektalt och verkar användas (i talspråk) både för "var" och "vart", så vi kan ignorera det här.
"Vart" används i följande situationer:
  • Rätt: Vart ska vi gå ikväll?
  • Fel: Var ska vi gå ikväll?
  • Rätt: Jag går vart jag vill, även till Stockholm!
  • Fel: Jag går var jag vill, även till Stockholm!
"Var" används i följande situationer:
  • Rätt: Var är katten?
  • Fel: Vart är katten?
  • Rätt: Jag går var jag vill, även på din gräsmatta!
  • Fel: Jag går vart jag vill, även på din gräsmatta!
Notera att man naturligtvis även kan gå till gräsmattan och inte bara på den. Om man är på väg någonstans är det "vart" som gäller.

Enda och ända

Dessa två ord förväxlas ofta då de låter väldigt lika. "Enda" har betydelsen "ensam" eller "enstaka" medan "ända" snarare betyder "slutet" i sammanhanget:
  • Rätt: Är det där den enda glassen som finns kvar?
  • Fel: Är det där den ända glassen som finns kvar?
  • Rätt: Måste vi gå ända dit?
  • Fel: Måste vi gå enda dit?

Märkliga "fel" i serietidningar

Både "Kalle Anka & Co." och "Bamse" har åtminstone traditionellt haft sina egna idéer om saker och ting.
Bamse har exempelvis alltid skrivit långa/krångliga ord med extra bindestreck: skogs-troll, maskerad-kostym o.s.v. Anledningen är ganska uppenbar: det ska vara enklare för småbarn som knappt lärt sig läsa att hänga med i texten när det kommer långa/svåra ord. Personligen tror jag ärligt talat att detta gjort mer skada än nytta, även om det givetvis är mycket bättre att använda för många bindestreck än att "särskriva".
Kalle Anka-serierna håller/höll, åtminstone runt 1990-talet, mycket hög kvalitet, men skriver vissa ord "som de låter", däribland "mig" (som blir "mej") och "dig" (som blir "dej"). Det märkliga är att detta bara görs för ett litet fåtal ord, och inte för allt som de olika rollfigurerna säger. Enligt mig bör man antingen skriva allting som det låter eller som det officiellt stavas. Eftersom tidningen läses av personer i hela landet och även utomlands (Finland m.m.) blir det omöjligt att "skriva som det låter" utan att favorisera en geografisk plats. Detta är för övrigt generellt ett bra argument mot att man ska "skriva som det låter".
Många har stört sig på att Kalle Anka-serierna avslutar samtliga meningar (som inte är frågor eller mynnar ut i en ellips) med utropstecken. Jag skulle snarare säga att Bamses ovana att avsluta meningar med punkt ser dummare ut och får mycket av det rollfigurerna säger att verka "avslaget".
Serier som 91:an, Åsa-Nisse m.fl. slaktar totalt både stavning, grammatik och interpunktion i sina textbubblor. I dessa fall görs det dock genomgående, och blir därför mer naturligt och acceptabelt. (Även om sådana som jag stör sig extremt mycket på det.)

Utan/men

På senare tid tycks det ha blivit mycket vanligt att skriva "men" när man egentligen menar "utan":
  • Fel: Och därför är hans "svar" inte bara felaktigt men också en medveten lögn.
  • Rätt: Och därför är hans "svar" inte bara felaktigt utan också en medveten lögn.
Det är, åter igen, mycket troligt att detta beror på att man sett engelsk grammatik där endast ordet "but" används för både "men" och "utan", och felaktigt applicerat det direkt på svenskan.

Svengelska

Det går inte bara att översätta en engelsk mening/text till svenska rakt av, ord för ord. Detta förstår nog de flesta. Ändå ser man översättningar såsom:
  • Rätt: Why don't we go to that restaurant?
  • Fel: Varför går vi inte till den där restaurangen?
  • Rätt: Vi kan väl gå till den där restaurangen?
  • Rätt: When it comes to running, I'm the champion.
  • Fel: När det kommer till löpning, är jag mästaren.
  • Rätt: Vad gäller löpning är jag mästaren.
  • Rätt: När det gäller löpning är jag mästaren.
  • Rätt: The other day, I bought some new shoes.
  • Fel: Den andra dagen, jag köpte några nya skor.
  • Rätt: Härom dagen köpte jag några nya skor.

Att blanda svenska och engelska

Jag personligen älskar språk och att förstå dess skillnader och likheter, och både svenska och engelska är språk jag anser mig mer eller mindre bemästra. Vad jag däremot avskyr är när folk i ett icke-skämtsamt sammanhang blandar två olika språk i samma mening och/eller t.ex. använder engelska termer när de i övrigt talar/skriver svenska, trots att det faktiskt finns svenska ord/termer som kan och bör användas. Undantaget är givetvis när det inte existerar en svensk motsvarighet.
Medan t.ex. islänningar tycks vara stolta över sitt språk och inte bara översätter nya engelska/internationella ord till isländska, utan faktiskt också använder dem, verkar många förvirrade svenskar tycka att svenska är något fult som helst ska utraderas fullständigt och ersättas med engelska (eller något ännu värre). Även när det finns perfekta termer, som t.ex. "e-post", säger och skriver många svenskar "e-mail" eller, ännu värre, "email". Här följer några få av en oändlig ström verkliga exempel som jag själv observerat:
  • Idioti: Hon är helt outstanding!
  • Vettigt: Hon är helt enastående!
  • Idioti: Och så hittar man någon slags common ground.
  • Vettigt: Och så hittar man någon slags gemensam plattform.
  • Idioti: Han är fine med det!
  • Vettigt: Han har inget problem med det!
  • Idioti: Är det safe att göra så?
  • Vettigt: Är det helt säkert att göra så?
  • Idioti: Signalen detta sänder till befolkningen är att "anything goes".
  • Vettigt: Signalen detta sänder till befolkningen är att "vad som helst är okej".
  • Idioti: Jag skulle säga att det är så. More or less.
  • Vettigt: Jag skulle säga att det är så. Mer eller mindre.
  • Idioti: Hur har veckan varit so far?
  • Vettigt: Hur har veckan varit hittills?
  • Idioti: Mamma hittade min gamla skolväska, den är riktigt awesome.
  • Vettigt: Mamma hittade min gamla skolväska. Den är riktigt tjusig.
  • Idioti: Awesome med spelen i bakgrunden!
  • Vettigt: Häftigt med spelen i bakgrunden!
  • Idioti: Hon var insane hon också.
  • Vettigt: Hon var galen, hon också.
  • Idioti: Han är ju helt retarded.
  • Vettigt: Han är ju helt efterbliven.
  • Idioti: Fan vad random du är!
  • Vettigt: Fan vad slumpmässig du är!
  • Vettigt: Fan vad måfå du är!
  • Vettigt: Fan vad planlös du är!
  • Vettigt: Fan vad knäpp du är!
  • Idioti: Jag förstår din point.
  • Vettigt: Jag förstår din poäng.
Tro mig: du låter varken "intellektuell" eller "internationell" när du gör så här. Du framstår bara som en osäker, självhatande, obildad fjant. Rent av förståndshandikappad många gånger. Prata/skriv antingen på engelska eller svenska, men inte båda samtidigt! Se det som en utmaning som kommer att förbättra ditt ordförråd drastiskt! Gör det till en trend att försöka hitta och använda enbart svenska ord!

"Jag tänker att…"

Numera tycks ordet "tänker" ha ersatt en mängd ord i många sammanhang. Denna meningslösa fördumning av språket hörs ständigt av mindre begåvade journalister i radio och TV:
  • Idioti: Vad tänker du om det som har hänt?
  • Vettigt: Vad anser du om det som har hänt?
  • Vettigt: Vad tycker du om det som har hänt?
  • Vettigt: Vad har du för tankar kring det som har hänt?
  • Vettigt: Vad befarar du nu efter det som har hänt?
  • Vettigt: Vad känner du inför det som har hänt?
  • Vettigt: Vad tror du om det som har hänt?
Åter igen kommer detta förmodligen från engelskans "I think…".

Att byta struktur mitt i en mening

Även om detta lyckligtvis mest förekommer i talspråk av lågintelligenta intervjuoffer bör det nämnas här.
  • Idioti: Vi måste se på hur många har vi?
  • Vettigt: Vi måste se på hur många vi har.
  • Idioti: Det handlar ju om hur ska vi lagföra dessa personer?
  • Vettigt: Det handlar ju om hur vi ska lagföra dessa personer.

"Asså shiiiet, mannen! Chilla, len! Va' fan snackar'u om?! Språket utvecklas ju hela tiden! Get with the times, yo!"

Visst gör'e're. Utveckling och förändringar är naturligtvis inte av ondo i sig. Problemet är bara att resultatet väldigt ofta är kraftiga försämringar, speciellt när det sker utan kontroll, och många använder detta "slagord" som en bekväm ursäkt för att slippa lära/bry sig om saker. Man kan säga samma sak om det mesta. Varför lära sig något alls eller göra något rätt överhuvudtaget? Varför inte bara leva i en mysig bubbla av ignorans och sakta förvandlas till dreglande zombier? Det är ju så bekvämt! Och det är ju det enda som någonsin räknas i livet, eller hur?
Det kan inte nog påpekas att jag främst syftar på skriven svenska och inte direkt försöker få folk att tala "100% korrekt" med varandra till vardags i tal. Jag anser att dessa två former av kommunikation är skilda på så många sätt att man nästan kan säga att det är olika språk. Även detta beror ju dock givetvis på sammanhanget. Att snacka skit privat med en bekant och att hålla ett tal inför flera miljoner människor är självklart inte samma sak.

Nu då?

Du kan skicka lite återkoppling, ge dricks eller länka folk hit.
Kortadress till den här sidan: http://kimmoa.se/sve
Publicerad någon gång sent 2011. Senast ändrad 2013-08-15.